Knölvial - Lathyrus tuberosus - Sårbar - Kulturlandskap

Bild 1: knölvialen är en slank och högrest växt som kan klättra på andra växter och nå upp till en meters höjd! Foto av Göran Andersson.

Ekologi

Knölvialen är en växt som trivs i näringsrika marker och som historiskt varit populär i de gamla gårdarna och torpens trädgård, både som en vacker rosa blomma men även som ett livsmedel. Numera hittar man den oftare i ruderatmarker, gamla gårdstomter, vägkanter och åkerkanter. Dess rötter bildar nämligen knölar som ska vara en delikates och smaka likt ätlig kastanj, inte att blanda ihop med våran oätliga hästkastanj. numera odlas den oftare för sitt vackra utseende. Den kan dock vara lätt att förväxla med andra vialer och ärtväxter.

Hot

Då knölvialen inte längre odlas för mat så finns den mestadels kvar som rester av tidigare odlingar vilket försvårar deras spridning i landskapet. Dessa populationer är ofta hotade av igenväxning men även en alltför intensiv skötsel eller ogräsbekämpning påverkar dem negativt. Exploatering och markarbeten kan också ta död på hela populationer. Arten är fridlyst och klassades som Sårbar på 2020s rödlista.

Varför är knölvialen en ansvarsart?

Knölvialen har valts som en ansvarsart på grund av hotbilden mot den samt för att värna om dess kulturhistoriska användning samt kulturpåverkade områden. Dessa områden är ofta hem för många andra ovanliga och hotade arter med liknande krav och genom att gynna knölvialen så gynnas dessa samtidigt. Den anses också ha en god förmåga att agera som en ambassadörart för att intressera människor för vår fantastiska naturliga värld.

Vad kan du göra?

Du kan så in knölvial i din egen trädgård eller balkonglådor och dela med dig av dess fröer till nära och kära, det bästa är om du hittar fröer av lokal härkomst. Ifall du hittar knölvial så kan du även rapportera in den på artportalen.se eller till kommunen. God kännedom om dess lokala populationer och utbredning är grundläggande för vårt fortsatta arbete med den.

Knölvial - Uno unger

Bild 2: knölvialen har sina frön inuti långa skidor, något som är typiskt för ärtväxter. Foto av Uno Unger.