Poängen med ängen

I Kumla kommun arbetar vi för att utöka ytan av ängsmark. Både för att den är vacker och för att den bidrar till den biologiska mångfalden. Ängar tar lång tid att skapa och är en bristvara i det moderna landskapet.

En äng med lila och rosa blommor

Undrar du över varför gräs och örter får växa sig ovanligt högt på vissa ställen i Kumla kommun? Just nu jobbar Parkavdelningen i Kumla kommun med att skapa mer ängslika marker i och omkring staden. Till exempel har vi i den 17 000 kvadratmeter stora ovalen ovanför Sjöparkens Växthus i Kumlas stadspark sått en blandning av både ettåriga och fleråriga örter och gräs för att skapa en stor ängslik yta, på paradplats i vår vackra stadspark. Men vi har även utsett en del tidigare kortklippta bruksgräsmattor till testytor där vi släpper upp befintligt gräs och örter för att se om de kan lämpa sig till ängslika ytor.

Varför ska man ha ängar?

Att anlägga ängslika ytor istället för kortklippta gräsytor har många olika fördelar.

Ökad biologisk mångfald

Ängen är viktig för att stärka den biologiska mångfalden och tack vare sin mångfald av arter är den bra rustad för att klara framtida klimatförändringar. En äng innehåller många gånger fler arter av kärlväxter (träd, buskar, blommor, gräs, halvgräs och ormbunkar), lavar, mossor, svampar, insekter, fåglar, fladdermöss och grod- och kräldjur än en traditionell gräsmatta. På en kvadratmeter äng kan man hitta upptill 50 olika arter av kärlväxter!

Anledningen till att ängen är så artrik är att växtmaterial kontinuerligt förs bort rån ängen, vilket magrar ut den och ger en ljus, öppen och mager mark där många arter trivs, som annars konkurreras ut i mer näringsrika miljöer.

Till skillnad mot en traditionellt kortklippt gräsmatta tillåts örter och gräs att gå upp i blom, vilket ger mat och skydd till insekter och fåglar. Här trivs insekter som humlor och bin, vilka i sin tur försörjer människorna med den extremt viktiga pollineringen av grödor som vi människor i vår tur äter. En tredjedel av allt du äter har pollinerats. I Sverige finns ca 300 arter av vildbin och majoriteten av dessa har ängar om födo- och boplats. Likaså är ängarna viktiga för många fjärilar, varav flera är utrotningshotade, precis som många vildbin.

Värdefull rekreationsmiljö

Ängen är en värdefull miljö för skönhet och avkoppling. Gräs som vajar i vinden, örter som blommar, färger som skiftar över året, fjärilar som flyger, fåglar som kvittrar och doften av slaget gräs. Kan det bli bättre? Ängen sänker tempot i kroppen och ger möjlighet för oss människor att knyta ann till naturen runtomkring oss. Kontrasten mellan stadens hårda element som hus och vägar, de tuktade parkmiljöerna och den friväxande ängen är även mycket effektfull rent estetiskt.

Miljövänligt & ekonomiskt

En äng kräver mindre arbetsinsats än en kortklippt gräsmatta. Ängen ska slås en gång per år och det slagna gräset ska samlas ihop efter att det fått torka. Under en nyanlagd ängs etableringstid behövs även en del rensning av rotogräs.

En gräsmatta däremot klipps omkring 20 gånger per år beroende på tillväxttakt och brukstyp. Utöver gräsklippningen ska gräsmattor även städas från skräp och löv, gödslas, dressas, lagas, kompletteringssås och kanske även luftas och rensas från ogräs. Allt utifrån ambitionsnivå på ytan. Att säga att gräsmatta är lättskött är minst sagt tvivelaktigt.

Totalt sett är både tidsåtgången, förbrukningen av fossilt bränsle och slitage på maskiner lägre för en äng än för en gräsmatta när den ska skötas.

Ängens historia och nuläge

En äng kan se ut på flera olika sätt, men gemensamt för dem alla är att de slås regelbundet. Det har funnits ängar i Sverige i ungefär 2500 år och under mycket lång tid var ängens främsta uppgift att producera vinterfoder till boskapen. Ängarnas ytor var mycket större än andelen åkermark och fungerade som navet i hela jordbruket. Under vintern fick djuren foder från åkern och djurens spillning blev gödsel till åkern på våren. Därav uttrycket ”Äng är åkers moder”.

I mitten av 1800-talet var ängsarealen som störst i Sverige, 2 miljoner hektar. Men när jordbruket effektiviserades allt mer under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, genom bättre maskiner, nya odlingsmetoder, handelsgödsel och senare även bekämpningsmedel, försvann en stor del av ängsmarkerna.

Idag finns ca 9 000 hektar ängsmark i Sverige. Denna sköts framförallt med fokus på att bevara den värdefulla artrikedomen, hålla markerna öppna eller av kulturhistoriska skäl då den visar på olika lokala sätt att sköta om markerna.

Hur sköter man en äng?

Som tidigare nämnt ska en äng slås en gång om året. Detta ska ske efter det att så många växter som möjligt har hunnit blomma och spridit sina frön, vanligtvis under perioden mellan mitten av juli och början av september.

Höet kan gärna få torka på plats under några dagar innan det samlas ihop. På så vis gynnas fröspridningen ännu mer och det skyddar dessutom kvarvarande växter som annars plötsligt exponerats för solen och riskerar att torka ut. För att vara så tidseffektiva som möjligt i kommunens grönyteskötsel kan det dock bli aktuellt att ta bort slaget material direkt efter slåttern. Då är det extra viktigt att inte ängen slås för tidigt på säsongen, utan hellre slås på sensommaren.

Eftersom ängen innehåller många arter som trivs i näringsfattig jord är det viktigt att inte höet ligger kvar för länge eftersom det under tiden det förmultnar avger oönskad näring till marken.

Med varje slåtter som sker förs näring bort från marken och magrar ur den. Det kräver därför stort tålamod att anlägga nya ängar. Det tar många år innan det har blivit en äkta äng!

Detta har vi sått på testytan Ovalen i Stadsparken

Sådda arter 2018

Blåeld

Echium vulgare

Blåklint

Centaurea cyanea

Brudbröd

Filipendula vulgaris

Brunört

Prunella vulgaris

Darrgräs

Briza media

Flockfibbla

Hieracium umbellatum

Fyrkantig johannesört

Hypericum maculatum

Fårsvingel

Festuca ovina

Färgkulla

Anthemis tinctoria

Gullviva

Primula veris

Gulmåra

Galium verum

Gulsporre

Linaria vulgaris

Humleblomster

Geum rivale

Höskallra

Rhinanthus serotinus

Kamäxing

Cynosurus cristatus

Klätt

Agrostemma githago

Kornvallmo

Papaver rhoeas

Kungsmynta

Origanum vulgare

Käringtand

Lotus corniculatus

Luddhavre

Helictotrichon pubescens

Myskmalva

Malva moschata

Mörkt kungsljus

Verbascum nigrum

Prästkrage

Leucanthemum vulgare

Rågvallmo

Papaver dubium

Rödblära

Silene dioica

Rödklint

Centaurea jacea

Rödkämpar

Plantago media

Rödsvingel

Festuca rubra

Rölleka

Achillea millefolium

Slåtterfibbla

Hypochoeris maculata

Smällglim

Silene vulgaris

Smörblomma

Ranunculus acris

Sommarfibbla

Leontodon hispidus

Stor blåklocka

Campanula persicifolia

Svartkämpar

Plantago lanceolata

Vårbrodd

Anthoxanthum odoratum

Väddklint

Centaurea scabiosa

Åkerkulla

Anthemis arvensis

Åkervädd

Knautia arvensis

Äkta johannesört

Hypericum perforatum

Ängsskallra

Rhinanthus minor

Ängssyra

Rumex acetosa

Ängsvädd

Succisa pratensis