Poängen med ängen

I Kumla kommun arbetar vi för att utöka ytorna med ängsmark. Både för att de är vackra och för att de bidrar till den biologiska mångfalden. Ängar tar lång tid att skapa och är en bristvara i det moderna landskapet. Det finns en promille kvar av den ängsmark som en gång fanns på 1800-talets bondesverige.

Undrar du över varför gräs och örter får växa sig ovanligt högt på vissa ställen i Kumla kommun? Just nu jobbar Parkavdelningen i Kumla kommun med att skapa mer ängslika marker i och omkring staden.

Till exempel har vi i den 17 000 kvadratmeter stora ovalen ovanför Sjöparkens växthus i Kumlas stadspark sått en blandning av både ettåriga och fleråriga örter och gräs för att skapa en stor ängslik yta, på paradplats i vår vackra stadspark.

Men vi har framförallt omställning av tidigare kortklippta bruksgräsmattor till ängs- och gräsmarker i där vi släpper upp befintligt gräs och örter för att se om de kan lämpa sig till ängslika ytor. Omställningen sker delvis som LONA-projekt, som du kan läsa mer om på sidan för LONA-projekt.

Ängens historia och nuläge

En äng kan se ut på flera olika sätt, men gemensamt för dem alla är att de slås regelbundet. Det har funnits ängar i Sverige i ungefär 2500 år och under mycket lång tid var ängens främsta uppgift att producera vinterfoder till boskapen.

Ängarnas ytor var mycket större än andelen åkermark och fungerade som navet i hela jordbruket. Under vintern fick djuren foder från ängen och djurens spillning blev gödsel till åkern på våren. Därav uttrycket ”Äng är åkers moder”.

I mitten av 1800-talet var ängsarealen som störst i Sverige, 2 miljoner hektar. Men när jordbruket effektiviserades allt mer under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, genom bättre maskiner, nya odlingsmetoder, handelsgödsel och senare även bekämpningsmedel, försvann en stor del av ängsmarkerna.

Idag finns ca 9 000 hektar ängsmark i Sverige. Denna sköts framförallt med fokus på att bevara den värdefulla artrikedomen, hålla markerna öppna eller av kulturhistoriska skäl då den visar på olika lokala sätt att sköta om markerna.